Jag blir trött

2015-07-13 @ 20:59:59
Det är mycket dom säger att man ska och inteska göra när man får barn. Det är många myter och mycket som man gjorde förr som människor fortfarande tycker att man ska göra, men som faktiskt inte alltid behövs. Jag är trött på sånt. Trött på att andra ska tala om för mig hur jag ska ta hand om mitt barn och hur jag ska ta hand om mig.

Det här med amningen kommer ofta på tal. "Den där kan du inte använda". Dom syftar på amningsnappen. En slags napp man sätter på bröstvårtan så att barnet ska få bättre tag, för att lindra smärtan ifall man får sår osv. Det är mycket den är bra för. Men det finns så klart nackdelar med den också, och det är nackdelarna dom ser. Ja, barnet får i sig luft. Och ja, det kan leda till att barnet behöver rapa/fisa oftare. Och ja, barnet kan lättare få ont i magen pga det. I vårat fall så använder vi amningsnappen för att Melker inte greppar tag i bröstet utan den. Så vi får välja mellan att inte amma eller att använda den.
Vad tror ni att vi väljer?
 
Om vi fortsätter på amningsfronten så är det mjölkstockning. "Klä dig varmt". "Ha inte fläkten igång". "Sitt inte där, det drar". Det kanske var så förut, att man sa att man fick mjölkstockning om det var kallt. Och det stämmer till en viss del. Man kan få mjölkstockning om man fryser. Men alla fryser inte vid samma grader. Alla fryser inte när dom sitter vid en fläkt eller där det drar. Och man behöver inte klä sig i tjocktröjor när det är 30 grader ute.
 
Och det här med kyla. "Klä på honom ordentligt". "Se till så att det är varmt när han sover". Bebisar kan inte anpassa sin kroppstemperatur själv som oss andra. Men är det 30 grader varmt ute så behöver man inte klä honom i varma kläder. Man klär knappt honom då, för han blir också varm. Och när det kommer till att ha det varmt när han sover så kan ni glömma det. Det här med plötslig spädbarndöd. Det har kommit en del riktlinjer för att undvika det. Barnet ska helst ha det svalt och skönt när det sover. Så nu när det är så varmt som det ändå är, så har vi fläkten igång i sovrummet om nätterna. För vi väljer mellan att riskera att Melker blir lite sjuk, eller att han helt plötsligt dör. Och jag vill inte att mitt barn ska dö.
 
 
 

Lördag

2015-07-11 @ 16:34:02
 
Här ligger vi. Jag och min son. Vi har precis kommit hem efter att ha varit och handlat. Nu ska han få mat innan vi ska hem till hans mormor på middag.
 

Sömnlös natt

2015-07-09 @ 19:51:00
 
Att ha barn är inte alltid en dans på rosor. Inatt fick jag sova tre timmar sammanlagt. Melker sov max en timme i sträck, sedan vaknade han och gallskrek efter mat. Så det var bara att pallra sig upp och amma. Till skillnad från natten så har han sovit desto mer nu på dagen, så det blir nog samma visa inatt igen.

Nu har vi iallafall lagt oss i soffan för att vila lite medan Emil lagar mat.
 

Att inte höra av sig

2015-06-24 @ 15:03:21
Som dom flesta som har hört av sig säkert har märkt så har jag svarat otroligt segt eller inte alls. Det är inte för att jag inte vill eller för att vara taskig, det är för att man har fullt upp hela tiden. Det är en stor omställning att få barn och man anpassar hela livet efter det.

För tillfället är det väldigt mycket ammande och besök, så man får inte så mycket annat gjort faktiskt.

Men jag kommer svara, det tar bara lite tid för mig. Ha tålamod.

När man inser vem ens vänner är

2015-06-16 @ 08:19:00
Jag skulle vilja säga att jag har precis lika många vänner nu som innan jag blev gravid. Att mitt liv ser likadant ut nu som då. Men skulle jag säga det så skulle jag ljuga, för så är inte alls fallet. Det är många av mina vänner som jag faktiskt är väldigt besviken på. Vänner som jag trodde skulle finnas där för mig även under jobbiga stunder. Men det har visats sig att jag har haft fel.

För det har varit väldigt få som har hört av sig och velat hitta på något. Visserligen är dom flesta inne i ett stadie där festandet är en väldigt stor del i deras liv och där platsar inte jag. Men jag kan ändå tycka att man som vän ändå kan höra av sig till mig. För under nyår, vilka hörde av sig då? Och alla andra gånger, vilka hörde av sig? Visst, jag dricker inte. Men bara för det, ska inte jag vara med? Då ser man hur andra tänker.

Om jag ska vara ärlig, så är vänner som dessa, inga jag längre vill ha i mitt liv.
 
Jag känner att denna graviditet verkligen har varit bra för mig. Hur jobbig den än är och hur gärna jag än vill att den ska vara över så har den varit bra. Jag har kunnat rensa bland mina vänner och fått se deras riktiga sida. Jag har fått se vilka utav mina vänner som verkligen finns där för mig. Jag och Emil har kommit varandra så mycket närmre och bäst utav allt, inom en väldigt snar framtid så har jag satt ett nytt liv till världen.

Med fyra dagar kvar

2015-06-14 @ 15:40:53
 
Efter att ha storstädat hela lägenheten har jag nu lagt mig i soffan med en smoothie och en tidning som jag fick av barnmorskan sist vi var där.

Idag är det fyra dagar kvar tills jag är beräknad att föda våran son, men än så länge har jag inte haft en enda känning om att det skulle vara på gång. Jag tror starkt på att jag går över så långt att jag blir igångsatt. Men samtidigt kan det ske när som helst. Det är mina sista dagar eller veckor som jag inte är mamma, som jag och Emil inte är föräldrar. Det är ofattbart och jag har fortfarande inte riktigt förstått det helt.
 

Björnön

2015-06-13 @ 17:40:37
Idag har jag, min mor och lillebror varit ute och farit lite. Vi tog en sväng till björnön och fikade på ett fint ställe. Väldigt mysigt och trevligt. Nu längtar jag tills bebis kommer så att jag kan gå på längre promenader i solen, nu när det äntligen har kommit fram.

Min bästa vän

2015-05-21 @ 13:27:00
Det fanns en tid när det var vi två mot världen. När det var telefonsamtal som varade i flera timmar och långa promenader om nätterna. När vi gick längs alla gator i Stockholm och satt på olika fik hela dagarna. När han kom till min skola och dom undrade vem killen med dom ljusa lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen, han är min bästa vän.

För han räddade mig när jag var femton år. Han räddade mig hundra gånger efter det och mest av allt så räddade han mig från känslan att inte vara tillräcklig. Ändå var jag så orolig i början att han skulle lämna mig. Alla de gånger vi bestämt träff, varenda gång jag var på väg så tänkte jag att nu händer det. Men det hände aldrig. Han stod alltid där, i sin mörka jacka och ljusa hår och log. Han tog mig under armen och vi brukade promenera bort.
 
Den allra första gången vi träffades var på en fest mitt i sommaren. Jag låg på gräset och han la sig bredvid mig. Hej, sover du? Jag skakade på huvudet. Vi låg där och tittade upp mot himlen och pratade tyst. Om musik, om någon han var förälskad i, om gatan han bodde på och om skolan han gick på. Jag förstod aldrig varför han la sig bredvid mig. Det var fullt med andra människor där, men det var just mig han la sig bredvid. Två veckor senare hade han fått tag på mitt nummer och han skrev "vi borde ses någon dag".

Han ringde mig den kvällen. Och kvällen därpå stod han och väntade på mig. Vi åkte ut i skärgården med båten och han lättade på sitt hjärta och berättade om den där han var så olyckligt kär i. Jag försökte svara så bra som möjligt, ge kloka råd, men det var svårt. Jag var inte den man brukade prata med. Han hade med sig sin mormors goda kanelbullar. När jag skrattade så höll jag för munnen med ena handen. "Gör inte så" sa han, "du har världens vackraste leende". Och sedan var vi bästa vänner.

Vi träffades nästan varje dag. Och en natt hade han varit på fest bortanför min stad och på vägen hem svängde dom förbi mig. Han ringde och bad mig komma ut för en kram. Sedan fortsatte dom hem.

Vi brukade ofta vanka genom Stockholms gator, lyssna på storstadsljuden. Vi brukade sitta på en trottoarkant utanför hans lägenhet och dela på en coca cola. Ibland rökte vi. Vi pratade om att vi ville att livet skulle börja men vi kände nog båda två att det redan hade gjort det. I allra högsta grad. När vi satt där på trottoarkanten.

Vi bråkade ofta. Slog i dörrar, kastade saker, gav varandra ilskna blickar. Vi ignorerade varandra, gick förbi varandra på gatorna men vi längtade också efter varandra. Så mycket att hjärtat brann sönder. Det bara var så. Vi ville för mycket och tyckte för mycket. Men några dagars tystnad kändes som en livstid och tillslut så hamnade vi bredvid varandra igen, rökte en cigarett och blev bästa vänner igen.

Han ringde mig tusentals nätter och grät ut. När jag hade klackskor på mig och vi promenerade hem på sommaren bar han mina skor och jag fick låna hans. Vi sov hos varandra flera gånger i månaden. Allting gick så fort, jag var femton, sexton, sjutton och tillsist arton. Vi lyssnade, tröstade, bråkade, dansade, saknade och älskade.
 
När jag var sjutton och precis gjort slut med min första pojkvän åkte han och hämtade mig. Han gav mig sin hemma nyckel och sa "du bor här precis lika mycket som jag nu". Jag var där när han var på jobbet och när han kom hem så tittade vi på komedier och disneyfilmer och jag kände mig aldrig ensam. Han hämtade upp mig så fort jag var lite vilsen, så fort mitt hjärta var brustet och så fort jag kände att det inte gick längre. Vi tog långpromenader, lyssnade på musik och dansade. Vi sov sked och drack champagne trots att det var en måndagsmorgon.

Men vi träffas inte längre. Det finns en anledning till det. Och det är att livet inte valde honom. Livet valde inte min bästa vän.

Besök hos barnmorskan

2015-05-19 @ 09:53:52
Denna vecka inledde jag och Emil med ett besök hos våran barnmorska och ett blodprov. Alla prover såg bra ut och även blodtrycket. Lillpojkens hjärta slog som det skulle och lät helt underbart som vanligt. Det enda var väl att han inte växer i den takt han ska, om man går efter sf-måttet. På två veckor har det endast ökat 1 cm, så kurvan börjar plana ut. Men han växer iallafall och våran barnmorska är inte orolig, så jag bör inte heller vara det.

Annars så är det 30 dagar kvar tills han är beräknad idag. Alltså mindre än en månad. Det känns ganska sinnessjukt faktiskt!
 
 

Lite så jag känner just nu

2015-05-15 @ 16:16:00

Att vara gravid börjar tära något enormt på mitt psyke.
Det är jobbigt att knappt kunna göra någonting utan att ligamenten i magen ska ge sig till känna och att smärtan i ryggen ska komma smygandes. Det är jobbigt att inte kunna somna på kvällarna för att det kryper så mycket i benen och det inte finns någonting som hjälper mot det. Och när man väl har somnat så vaknar bebis i magen och börjar sparka, så att man själv vaknar igen. Det är jobbigt att se sig själv i spegeln när man är van att se en smal person. Nu ser man bara en stor mage och en hel del bristningar på rumpa och bröst. Det är jobbigt att samla på sig vätska i hela kroppen och verkligen se skillnaden. Det är jobbigt att ständigt vara täppt i näsan och inte få ta någon nässpray som hjälper. Det är så mycket som är så jobbigt just nu. Men det som är allra jobbigast är att ingen verkar förstå hur jobbigt det faktiskt är. Denna graviditet får gärna vara över snart så att jag får gå tillbaka till mig själv.

Ett år av kärlek

2015-05-07 @ 15:58:40
Ibland ligger jag kvar i sängen och lyssnar på när han startar dagen. När han gör sitt kaffe och ställer fram sin kopp. Jag ligger kvar och tänker att det är så här jag vill komma ihåg mitt liv. Insvept av kärlek i täcket som tillhör den jag älskar, lyssnandes på hans vardagsljud som har blivit det vackraste jag vet. För det är min vardag också.

Och idag räknar dagarna till ett år. Ett år av mitt liv, ett år av hans liv och ett år av kärlek.

 

I en kärleksdvala

2015-05-06 @ 10:58:10
Jag har hamnat som i en dvala av kärlek. Det har tagit över mitt huvud och jag kan inte tänka på något annat längre. Jag kan inte andas något annat längre. Jag är så kär att jag vill explodera. Varenda ord jag tänker att jag vill skriva låter för litet, för obetydligt och en aning för fult. Jag vet inte om jag kan beskriva hur han får mig att rysa av hans beröring, hur varje andetag han tar får mitt hjärta att slå dubbelt eller hur mycker jag älskar att bara titta på honom.

Men jag är rädd konstant, för allting egentligen. Jag är rädd att jag inte ska vara bra nog för honom. Rädd att han ska lämna mig. Rädd att han ska förstå att någon annan passar bättre in i ekvationen med honom. Jag är rädd för det som gör mig lyckligast. Och samtidigt måste jag lita på att han vill vara med mig, lika mycket som jag vill vara med honom.

Jag vill aldrig sluta leva med honom i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag får panik av tanken att allt detta kan försvinna ifrån mig en dag. Det är det sista jag vill. Det är verkligen det sista.

Min 21årsdag

2015-05-05 @ 08:22:21
 
Det är inte varje dag man fyller år och det är inte heller varje dag man blir överraskad med frukost på sängen, men idag blev jag det. Emil hade till och med tagit sig tid att koka gröt till mig innan jobbet. Och sedan fick jag efterrätt. Hans mamma har bakat så goda kakor till mig. Jag är så lyckligt lottad!

Ikväll kommer den närmsta familjen hit och firar mig och min syster. Jag ville inte ha något stort firande, men en tårta och lite kakor går nog alltid ned.

Hur ett barn blir till

2015-05-04 @ 22:56:47
 

Tidig födelsedagspresent

2015-04-30 @ 21:07:01
Här är skorna som jag har följt via internet sedan dom skickades från Tyskland i måndags. Jag har sedan dess gråtit två gånger för att det tagit så lång tid för dom att komma fram. Men nu äntligen är dom här och jag kunde knappt bärga mig att få gå ut med dom tidigare. Så imorse trotsade jag regnet och tvingade med Emil ut på en promenad. Dom är otroligt sköna och kommer att passa perfekt nu i sommar när jag ska ut och gå med barnvagnen. 

 

Amningsutbildning och babyshower

2015-04-30 @ 15:29:10
Gårdagen bjöd på amningsutbildning för min och Emils del. Den var faktiskt väldigt intressant och givande. Vi gick mest igenom det grundläggande, om fördelar, att det är okej att inte amma osv. Utbildningen består utav två gånger till, så nästa vecka ska vi tillbaka dit.

Annars har det inte hänt så mycket annat gällande graviditeten, utom att det är bestämt att det inte blir någon babyshower för mig. I början tyckte jag att det var självklart att jag skulle ha en, men det var när jag tyckte att det var en dans på rosor att vara gravid. Men jag har ju på senare tid insett att det inte alltid är så lätt. Så att planera en babyshower och att vara pigg nog att vara med på den och se fram emot den känns inte möjligt för min del. Sedan känner jag också att det inte är samma sak när man är den enda i en krets som är på stadiet i livet när man bildar familj. Så jag och min syster (som sett fram emot det väldigt mycket) kom överrens om att det inte blir någon och jag är mer än nöjd med det beslutet.

 

Black and white

2015-04-27 @ 15:15:50
Jag tror nog att alla som känner mig är mycket medvetna om hur mycket jag älskar foton, speciellt svartvita, med djur eller horn som motiv. Och jag har nu kommit fram till att det är precis det jag ska ha på väggen ovanför våran soffa. Vårt vardagsrum är ju svart, vitt och grått rakt igenom, så en svartvit tavla skulle sitta perfekt på väggen. Med tanke på hus stor vår soffa är så måste tavlan också vara det.

Och jag tror även att alla är mycket medvetna om hur otroligt kräsen jag är när det gäller allt egentligen. Så när jag fick min idé om en svartvit tavla så tänkte jag att det skulle vara omöjligt för mig att hitta någon som skulle falla mig i smaken, men ack så fel jag hade. Jag har hittat minst tio stycken som jag vill ha, och det är bara på en hemsida, canvasbutik.se.

Det roliga är att jag aldrig har varit så mycket för tavlor egentligen. Men när jag väl började kolla så har jag nog hittat minst en tavla jag vill ha i varje rum i våran lägenhet. Jag vill ha en stor tavla ovanför köksbordet på bär eller flaskor i köket. Jag vill ha en söt tavla på en bebis i våran knodds blivande rum. Jag vill ha en avlång kärleksfull tavla ovanför sängen i mitt och Emils sovrum. Det enda problemet nu är väl egentligen att välja tavlor till varje rum och att försöka få med Emil i samma banor.
 
 

Nike zoom pegasus 31

2015-04-25 @ 12:33:00
Efter att ha tittat efter ett par skor i några veckors tid så har jag äntligen hittat ett par som fallit mig i smaken. Ett par Nike Zoom Pegasus 31 är nu påväg hem till mig. Som en lite tidigt födelsedagspresent från Emil. Jag som vanligtvis avskyr skor kan knappt bärga mig tills jag får dom.
 



För att se det svart på vitt

2015-04-18 @ 13:39:31
När man inte ser skillnaden i verkligheten så får man ta hjälp av bilder och jämföra och jo, visst har jag blivit större.
 
 

Sista delen av kapitlet leder mot sitt slut nu

2015-04-15 @ 21:36:19
"Varför ska det vara så svårt att släppa någon helt? Speciellt när det man håller i är någonting så fel"
 

Tidigare inlägg