Vår förlossningsberättelse

2015-07-01 @ 12:55:00
Den dagen värkarna drog igång så hade jag inga planer på att föda barn än på några veckor. Jag hade räknat med att gå över tiden två veckor, att bli igångsatt och att förlossningen skulle ta ett par dagar. Jag hade räknat med att Melker skulle titta ut den 5 juli och det var jag helt inställd på. Även på förlossningen, innan vi fick veta hur långt jag kommit, så var jag inställd på den 5 juli. Men det blev ju inte riktigt så.

Det var onsdagen den 17 juni. Jag hade som sagt inga tankar på att förlossningen ens var nära i tiden, så att vila fanns inte på min världskarta. Jag hade den dagen stått och lagat två kilo köttbullar och pannbiffar, städat hela lägenheten, börjat spika fast en antennkabel, busat med katten och lagat mat till mig och Emil. När klockan började närma sig 21.30 fick jag för mig att jag var sugen på en bullängd, så vi satte på oss jackorna och skorna och var precis på väg ut genom dörren när jag helt från ingenstans fick väldigt ont i ryggen.

Jag hade inte haft en enda känning, inte en enda förvärk eller så. Men när jag fick så ont i ryggen tänkte jag att äntligen får jag känna hur en förvärk känns. För mig var det inte mer än så. När den var över gick vi som ingenting hade hänt till Ica och köpte min bullängd och lite choklad. Chokladen tog slut innan vi ens hade hunnit hem. Strax efter 22 fick jag så där ont i ryggen igen, en halvtimme senare fick jag det ännu en gång. När det gått ytterligare en halvtimme började det onda i ryggen komma med jämnare och tätare mellanrum. Men jag trodde fortfarande att det bara var förvärkar.

När klockan hade slagit över till den 18 juni fick jag så där ont i ryggen var tredje minut, det höll i sig i en minut. Jag låg och grät i sängen en liten stund medan Emil satt bredvid och åt vattenmelon. Då och då fick han massera ryggen, inte för att det hjälpte något. Jag tog två alvedon, dom hjälpte inte. Jag satte mig på en pall i duschen med varmt vatten, det hjälpte inte heller.

När klockan började närma sig tre på natten så tyckte Emil att det var dags att ringa förlossningen. Jag tyckte att det var onödigt eftersom förlossningen fortfarande var så långt borta i mitt huvud och det jag kände bara var förvärkar. Vi kom iallafall överrens om att jag skulle ringa min mamma och höra vad hon tyckte, hon har ju ändå varit med om det själv. Sagt och gjort. Mamma sa åt mig att ringa förlossningen direkt, så det gjorde jag.
 
Jag ringde förlossningen och förklarade hur det låg till. Att jag var förstföderska, att jag hade ont var tredje minut, hur länge värkarna höll i sig, hur länge jag haft så och vad jag gjort för att lindra det. Dom tyckte först inte att jag behövde komma in, som förstföderska är ju latensfasen i regel väldigt lång och jag hade ju inte haft värkar så fasligt länge. Men efter ett tag tyckte dom att vi ändå skulle komma in på en kontroll för att se var i latensfasen jag var men tillade "men ni kommer nog att bli hemskickade".

Under tiden jag pratade med förlossningen hade min mamma åkt hem till mig och Emil för att köra dit oss. Väl där fick jag två remsor på magen som skulle mäta bebis hjärta och mina värkar under 30 minuter. Under dessa 30 minuter höll både jag och Emil på att somna. Vi hade båda gått upp innan 8 på morgonen och klockan var nu ca 03.30. Dagen därpå hade vi ett besök hos barnmorskan inbokat och jag låg bara och tänkte på hur många timmar jag skulle hinna sova när vi kom hem innan vi skulle åka dit och om jag ens skulle vara kapabel till att köra dit eller om jag skulle be min mamma köra dit oss.

Under dessa 30 minuter blev mina värkar svagare och glesare och jag tänkte att det bara var onödigt att vi åkte dit. Det var bara falskt alarm. Jag hade ju bara haft värkar i några få timmar. Och när denna evighetslånga halvtimmen hade gått så sa sköterskan att hon såg att jag hade värkar, men att dom blivit glesare men längre. Bebis hjärta lät bra. Och sedan undersökte hon mig.

"Tappen är helt utplånad och du är öppen 4 cm".
"Det är nu den aktiva förlossningsfasen börjar".

Jag trodde på allvar att hon skämtade med mig. Jag hade räknat med att antingen bli igångsatt eller att gå hemma med värkar i flera dagar innan jag hade kommit till den här fasen. Mina tankar på att åka hem och sova innan vi skulle till barnmorskan fick jag strunta i, istället fick jag otroligt fina kläder och trosor och vi fick ett rum på förlossningen.
 

Dom gick direkt igenom vilken smärtlindring dom hade att erbjuda och jag valde att avvakta lite. Värkarna var hanterbara och jag kände att jag klarade av det. Vi kom iallafall fram till att jag skulle testa lustgasen när det blev lite värre. Och efter ett tag tänkte jag att det kanske var lika bra att börja med den så att jag skulle få in tekniken och få någon effekt när det blev värre. Men lustgasen lindrade aldrig min smärta. Det enda den hjälpte mig med var att andas, för när jag använde den så tänkte jag hela tiden på hur jag skulle andas. Men biverkningen av den kom rätt fort, jag började må illa. Så den slopade jag.

Istället ville jag ha epidural. Smärtan i ryggen hade blivit värre och jag ville bara bli av med den. Någonstans här blev jag även undersökt igen, klockan var då ca 6.00. Denna gång var jag öppen 8 cm. Så på två timmar hade jag öppnat mig 4 cm till.
 
 
När epiduralen hade gett effekt blev värkarna mildare. Det är en bieffekt av smärtlindringen, men det var nog precis vad jag behövde. Jag hade inte sovit på nästan 24 timmar och jag var helt slut. Så jag låg där i sängen och tog det rätt lugnt. Värkarna kändes fortfarande och vid varje värk greppade jag tag i Emil och höll hårt (han hade rivmärken lite här och var efter detta).

När det gått en timme till, möjligtvis två så tyckte jag att det började trycka nedåt väldigt mycket så dom undersökte mig ännu en gång och denna gången var jag helt öppen och alla kanter var borta. Dom tog hål på hinnorna så att vattnet gick och satte en skalpelltråd på bebis huvud. Dom sa även att när det kändes som att kroppen ville krysta så var det fritt fram för mig att göra det.

Jag vet inte hur många krystvärkar det tog, eller hur lång tid jag hade krystvärkar, men 08.11 fick våran lilla Melker se dagsljus (eller morgonljus) för första gången.
 
Det var det häftigaste jag varit med om. Det mest fantastiska man kan tänka sig.

Som förstföderska brukar förlossningen i regel ta ca 12-16 timmar, från det att man är öppen ca 4 cm. Min förlossning tog 4 timmar.
 

9 månader i bilder

2015-06-15 @ 15:40:00
 

Vecka 40

2015-06-12 @ 12:06:04
 
Idag går vi in i vecka 40 och det innebär att det bara är 6 dagar kvar tills vår lilla pojke är beräknad. Om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt inte att jag riktigt har insett hur nära det ändå är. Han skulle lika gärna kunna komma imorgon och det hade varit helt normalt. Förlossningen kan verkligen sätta igång när som helst. Trots det går jag runt som ingenting, åker iväg och handlar, planerar för veckor framåt. Planer där en bebis inte är inkluderad. Men hur lite jag än har insett det, så längtar jag desto mer. Han får mer än gärna komma nu.
 

10 dagar kvar

2015-06-08 @ 18:11:04

För 242 dagar sedan (9 oktober) visades ett otroligt svagt plus på en sticka. Samma dag visade ett digitalt graviditetstest "Gravid 1-2".
För 193 dagar sedan (27 november) valde vi att gå ut med våran lycka offentligt.
För 143 dagar sedan (16 januari) fick vi se våran guldklimp för första gången och även veta att det är en liten pojk vi väntar på.

Jag har tjatat om hur långsamt tiden går och jag har tjatat om hur snabbt det har gått. Men idag är det alltså bara 10 dagar kvar tills han är beräknad.
Tiden har nog aldrig gått så snabbt och långsamt på samma gång som den gör just nu.

Två om dagen gör susen för bebis i magen

2015-06-05 @ 10:18:30
 

Förlossningsbrev

2015-06-02 @ 10:32:00
Igår stod ännu ett besök hos barnmorskan på schemat. Sist vi var där hade SF-måttet inte ökat som det skulle och våran kurva hade börjat plana ut, men denna gång var det andra puckar. Bebis i magen har växt på bra dom senaste två veckorna och är dessutom fixerad nu. Så nu får han gärna ta och komma.

Utöver de vanliga kontrollerna hos barnmorskan så skrev vi dessutom en kort sammafattning av graviditeten. Själv tycker jag att den har varit väldigt enkel, om man jämför med andras graviditeter. Det är mest nu på senare tid som det har blivit lite väl jobbigt och deprimerande.

Vi skrev dessutom ett förlossningsbrev. Det innehåller mest vilken smärtlindring som jag skulle kunna tänka mig. Jag var i början inställd på att få allting, så mycket som möjligt. Men efter att ha läst på lite och gått igenom det med barnmorskan så har jag kommit fram till några få som jag gärna vill ha. Eda är inte en utav dom. Den vill jag undvika in i det sista.
 

Vecka 38

2015-05-29 @ 17:19:50
 
Med 20 dagar kvar tills bebis är beräknad så räknas nu graviditeten som fullgången. Emil börjar med att ha ljud på mobilen idag också, ifall det skulle hända något. Så det börjar verkligen närma sig nu, ofattbart. Vart har tiden tagit vägen? Jag tror dessutom att jag har börjat känna av sammandragningarna jag har. Det gör fortfarande inte riktigt ont, men ändå lite. Men annars är det inga känningar, så jag tror fortfarande att jag går över med 14 dagar.
 

När allting börjar bli klart

2015-05-27 @ 21:34:00
Igår gick jag nästan hela dagen och var riktigt orolig. Bebis ville inte röra på sig men det kändes onödigt att ringa till förlossningen när vi ändå skulle till MVC lite senare för föräldraträffen. Våran barnmorska lät mig lyssna på hans hjärta, för att lugna mig lite. Och det slog precis som det skulle. Hon sa även att om jag skulle vara det minsta orolig för att han inte rör på sig som han ska så är det bara för mig att komma in så lyssnar vi på hjärtat igen. Jag är så glad att vi har en sådan bra barnmorska.
 
I övrigt så är vi faktiskt helt klara med saker till bebis nu. Idag tvättade jag det allra sista, lite sängkläder och täcken och kuddar till både sängen och vagnen. Jag har dessutom tagit tag i bakandet. Jag räknar med mycket besök av familj och släkt när han kommer och då kan det vara skönt att ha något att bjuda på. Så idag ska frysen fyllas med vaniljbullar.
 
Det känns så skönt att äntligen vara klara med det materiella, för redan på fredag så räknas våran bebis som färdig och han kan då komma när som helst. Jag har dessutom börjat få sammandragningar och lite förvärkar, så det känns inte allt för långt bort nu.
 
 

2,5 månads skillnad

2015-05-25 @ 19:35:21
Första bilden är tagen den 8 mars och den andra bilden är tagen idag, den 25 maj. Och ja, jag har väldigt liten mage för att vara i sista månaden.
 

Vecka 37

2015-05-22 @ 11:58:47
Sen sist? Inte mycket har förändrats. Det är fortfarande tungt med magen. Det gör fortfarande ont i ryggen. Kroppen är fortfarande svullen. Det är fortfarande svårt att somna och vi längtar fortfarande lika mycket efter bebis. Om inte ännu mer. Skillnaden är väl att jag på senare dagar/veckan fått en del sammandragningar i magen. Det är absolut ingenting som gör ont, men det känns och kan vara lite obehagligt ibland.

 

Det här med cravings

2015-05-20 @ 20:45:00
Innan jag själv blev gravid så hade jag fått för mig att man bara hade cravings efter smaker, mat eller något ätbart. Men nu har jag fått erfara att det inte alltid är så. I mitt fall så har jag fått cravings efter dofter och känslan utav något. Med känslan av något menar jag t.ex. känslan av att äta något specifikt. Som för någon dag sedan fick jag världens cravings efter nybakade vaniljbullar direkt ifrån ugnen. Det var viktigt att dom var direkt från ugnen, så att köpa bullar var inget alternativ. Det var med andra ord bara att ställa sig och baka, rätt sent på kvällen. Men goda blev dom och nu har vi hela frysen full av dom.
 
När det gäller dofter så har jag haft världens cravings efter kemikaliska dofter som sköljmedel, andra rengörningsmedel, nagellackborttagningsmedel och handsprit. Jag tycker i vanliga fall om dom dofterna men nu känner jag mig näst intill beroende av dom. När jag tvättar har jag t.ex. i alldeles för mycket sköljmedel och när jag sen hänger upp tvätten står jag först och luktar på kläderna. Nu har visserligen det sköljmedlet tagit slut och vi kör bara på parfymfritt (inför bebisen). Det har även hänt att jag har målat på nagellack bara för att kunna ta bort det och känna doften av det. Och handspriten används flitigt.
 
Men några andra speciella cravings har jag inte haft. Det har inte varit något som följt med genom hela graviditeten. I början, innan vi ens visste att jag var gravid, så fick jag för mig att äta apelsin, och då åt jag flera stycken varje dag i en vecka ungefär. Och jag som i vanliga fall inte tycker om apelsin. Sedan var det apelsinjuice. Annars har jag haft perioder med bulläng med vanilj och pistage, twix, en specifik magnum glass och tupla (en chokladkaka). Men för tillfället är det som sagt bara dofter och känslor.
 
 

Besök hos barnmorskan

2015-05-19 @ 09:53:52
Denna vecka inledde jag och Emil med ett besök hos våran barnmorska och ett blodprov. Alla prover såg bra ut och även blodtrycket. Lillpojkens hjärta slog som det skulle och lät helt underbart som vanligt. Det enda var väl att han inte växer i den takt han ska, om man går efter sf-måttet. På två veckor har det endast ökat 1 cm, så kurvan börjar plana ut. Men han växer iallafall och våran barnmorska är inte orolig, så jag bör inte heller vara det.

Annars så är det 30 dagar kvar tills han är beräknad idag. Alltså mindre än en månad. Det känns ganska sinnessjukt faktiskt!
 
 

Lite så jag känner just nu

2015-05-15 @ 16:16:00

Att vara gravid börjar tära något enormt på mitt psyke.
Det är jobbigt att knappt kunna göra någonting utan att ligamenten i magen ska ge sig till känna och att smärtan i ryggen ska komma smygandes. Det är jobbigt att inte kunna somna på kvällarna för att det kryper så mycket i benen och det inte finns någonting som hjälper mot det. Och när man väl har somnat så vaknar bebis i magen och börjar sparka, så att man själv vaknar igen. Det är jobbigt att se sig själv i spegeln när man är van att se en smal person. Nu ser man bara en stor mage och en hel del bristningar på rumpa och bröst. Det är jobbigt att samla på sig vätska i hela kroppen och verkligen se skillnaden. Det är jobbigt att ständigt vara täppt i näsan och inte få ta någon nässpray som hjälper. Det är så mycket som är så jobbigt just nu. Men det som är allra jobbigast är att ingen verkar förstå hur jobbigt det faktiskt är. Denna graviditet får gärna vara över snart så att jag får gå tillbaka till mig själv.

Brev till mitt barn - v.35

2015-05-13 @ 14:20:00
Mitt barn, min bebis, mitt hjärta.

Idag räknar dagarna till 36. Det är alltså strax över månaden kvar tills ditt beräknade datum. Jag tror inte att du kommer då, jag tror att du kommer vilja stanna längre än så. Och det får du göra. Hur mycket jag än längtar efter dig, hur mycket jag än önskar att du var här på utsidan av magen, så får du stanna, om det är det du vill.

Tidigare har jag bara känt mig lite små gravid men nu har verkligheten hunnit ikapp mig och jag känner mig verkligen som en mamma. Som din mamma. Det har varit en stor omställning av hela mitt och ditt pappas liv sedan vi fick veta att vi väntade dig. Tack vare dig har vi kommit varandra mycket närmre och vi har växt som personer båda två. Vi har hunnit flytta till större och skapat ett gemensamt hem. Ett hem som även kommer vara ditt hem.

Det känns fortfarande lite overkligt när jag känner hur du sparkar inuti mig. I början trodde man att det var ens egna kropp som kurrade men nu är det så tydligt att det är du. När hela magen rör på sig och man ser hur du sparkar med fötterna upp mot revbenen. Det gör ont ibland, det kan jag inte neka. Men det är värt det, när det är ens egna barn som gör att man känner så. Att känna dina sparkar är det finaste jag någonsin känt. Jag har aldrig värdesatt något så högt förut.

Det är ofattbart hur stark kärleken till dig är. Det går inte att förklara på ett rimligt sätt. Orden är för små, har för liten betydelse och låter alldeles för fult för att ens få vistas i samma mening som dig. Kärleken till dig är så stark att den inte känns mänsklig.

Jag vet inte om du märkt det redan nu, men du kommer att märka det när du kommer ut, vilket kontrollfreak jag kan vara. Jag har dom senaste veckorna hållt på och skrivit en packlista till både förlossning/bb väskan och skötväskan och igår packade jag klart dom. Igår tog jag även fram din snuttefilt som jag och din pappa sover med, så att den ska lukta hem och oss. Spjälsängen står redo för dig. Barnvagnen står redo. Babyskyddet är klart. Skötbädden och tillbehör som blöjor osv är redo. Dina leksaker också. Napparna och nappflaskorna är kokade. Allting står och väntar på dig. Det är bara du som saknas.

Vi är redo nu, vår son. Du får komma när du vill.

Vecka 35 (34+4)

2015-05-12 @ 10:22:24
 

Hur mycket en graviditet väger

2015-05-03 @ 15:08:40
Efter att ha gjort något jag inte alls borde ha gjort, nämligen vägt mig, så var jag tvungen att googla på hur mycket en graviditet egentligen väger. Det känns lite bättre nu, men samtidigt är det drygt 6 veckor kvar. Och det är många kilon som kan läggas på under dessa 6 veckor..
  • Bebis: ca 3,5 kg
  • Moderkakan: 1-1,5 kg
  • Bröstvävnad: 1-1,5 kg
  • Ökad blodmängd: 1,8 kg
  • Fettdepåer: 2,2-4,1 kg
  • Livmordertillväxt: 1-1,5 kg

Gravidpyssel

2015-05-02 @ 18:20:26

Det blev en skallra till bebis.

Vecka 34

2015-05-02 @ 13:21:31
Det känns som att jag tjatar om hur fort tiden går, men den gör verkligen det. Igår gick vi redan in i graviditetsvecka 34 och idag är det endast 47 dagar kvar tills vår bebis är beräknad. I våran app står det att dom flesta bebisarna börjar fixera sig runt denna vecka. När vi var hos vår barnmorska för drygt två veckor sedan så hade han börjat redan då. Han hade lagt sig med huvudet nedåt men var inte helt fixerad ännu.

När det gäller mitt mående så är det som det har varit under dom senaste veckorna. Det är olika från dag till dag, men oftast så är jag trött och helt slut i kroppen. Jag har dessutom börjat bli otroligt känslig och kan börja gråta för minsta lilla. Utöver det så har jag fått väldigt svårt att somna om kvällarna. Jag har som krypningar i benen som gör att jag inte kan finna någon ro. Det har hänt att jag har gråtit för att jag var så trött och verkligen behövde sova men inte kunde. Krypningarna i benen ska tydligen vara ganska vanligt i slutet av graviditeten.
 
 
 

Amningsutbildning och babyshower

2015-04-30 @ 15:29:10
Gårdagen bjöd på amningsutbildning för min och Emils del. Den var faktiskt väldigt intressant och givande. Vi gick mest igenom det grundläggande, om fördelar, att det är okej att inte amma osv. Utbildningen består utav två gånger till, så nästa vecka ska vi tillbaka dit.

Annars har det inte hänt så mycket annat gällande graviditeten, utom att det är bestämt att det inte blir någon babyshower för mig. I början tyckte jag att det var självklart att jag skulle ha en, men det var när jag tyckte att det var en dans på rosor att vara gravid. Men jag har ju på senare tid insett att det inte alltid är så lätt. Så att planera en babyshower och att vara pigg nog att vara med på den och se fram emot den känns inte möjligt för min del. Sedan känner jag också att det inte är samma sak när man är den enda i en krets som är på stadiet i livet när man bildar familj. Så jag och min syster (som sett fram emot det väldigt mycket) kom överrens om att det inte blir någon och jag är mer än nöjd med det beslutet.

 

Men du ska väl amma?

2015-04-28 @ 15:20:21
Om det är något som jag börjar bli riktigt trött på just nu så är det frågan om jag ska amma och argumenten till varför jag borde göra det. Det här med amning verkar vara en väldigt viktig fråga för vissa. Dem tycker att det är självklart att alla mammor ska amma sina barn och att det är oacceptabelt att inte göra det. För mig är det inte lika viktigt. Jag vet att det är bra för både mamman och barnet att amma, men det är inte alltid självklart att det fungerar. Och det är därför jag svarar väldigt simpelt på frågan, ja, jag ska amma, om det går.

"Men det är klart att du ska". Ja, OM det går!

Det är inte alla som kan amma. En del får ingen mjölk, för en del funkar det bara inte, andra mår dåligt och så finns det dem som helt enkelt inte vill. Och det är inga fel med det, det är så det fungerar. Men om det fungerar för både mig och bebis och vi båda mår bra utav det, så har jag tänkt amma.

Tidigare inlägg