Vecka 38

2015-05-29 @ 17:19:50
 
Med 20 dagar kvar tills bebis är beräknad så räknas nu graviditeten som fullgången. Emil börjar med att ha ljud på mobilen idag också, ifall det skulle hända något. Så det börjar verkligen närma sig nu, ofattbart. Vart har tiden tagit vägen? Jag tror dessutom att jag har börjat känna av sammandragningarna jag har. Det gör fortfarande inte riktigt ont, men ändå lite. Men annars är det inga känningar, så jag tror fortfarande att jag går över med 14 dagar.
 

När allting börjar bli klart

2015-05-27 @ 21:34:00
Igår gick jag nästan hela dagen och var riktigt orolig. Bebis ville inte röra på sig men det kändes onödigt att ringa till förlossningen när vi ändå skulle till MVC lite senare för föräldraträffen. Våran barnmorska lät mig lyssna på hans hjärta, för att lugna mig lite. Och det slog precis som det skulle. Hon sa även att om jag skulle vara det minsta orolig för att han inte rör på sig som han ska så är det bara för mig att komma in så lyssnar vi på hjärtat igen. Jag är så glad att vi har en sådan bra barnmorska.
 
I övrigt så är vi faktiskt helt klara med saker till bebis nu. Idag tvättade jag det allra sista, lite sängkläder och täcken och kuddar till både sängen och vagnen. Jag har dessutom tagit tag i bakandet. Jag räknar med mycket besök av familj och släkt när han kommer och då kan det vara skönt att ha något att bjuda på. Så idag ska frysen fyllas med vaniljbullar.
 
Det känns så skönt att äntligen vara klara med det materiella, för redan på fredag så räknas våran bebis som färdig och han kan då komma när som helst. Jag har dessutom börjat få sammandragningar och lite förvärkar, så det känns inte allt för långt bort nu.
 
 

2,5 månads skillnad

2015-05-25 @ 19:35:21
Första bilden är tagen den 8 mars och den andra bilden är tagen idag, den 25 maj. Och ja, jag har väldigt liten mage för att vara i sista månaden.
 

Vecka 37

2015-05-22 @ 11:58:47
Sen sist? Inte mycket har förändrats. Det är fortfarande tungt med magen. Det gör fortfarande ont i ryggen. Kroppen är fortfarande svullen. Det är fortfarande svårt att somna och vi längtar fortfarande lika mycket efter bebis. Om inte ännu mer. Skillnaden är väl att jag på senare dagar/veckan fått en del sammandragningar i magen. Det är absolut ingenting som gör ont, men det känns och kan vara lite obehagligt ibland.

 

Min bästa vän

2015-05-21 @ 13:27:00
Det fanns en tid när det var vi två mot världen. När det var telefonsamtal som varade i flera timmar och långa promenader om nätterna. När vi gick längs alla gator i Stockholm och satt på olika fik hela dagarna. När han kom till min skola och dom undrade vem killen med dom ljusa lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen, han är min bästa vän.

För han räddade mig när jag var femton år. Han räddade mig hundra gånger efter det och mest av allt så räddade han mig från känslan att inte vara tillräcklig. Ändå var jag så orolig i början att han skulle lämna mig. Alla de gånger vi bestämt träff, varenda gång jag var på väg så tänkte jag att nu händer det. Men det hände aldrig. Han stod alltid där, i sin mörka jacka och ljusa hår och log. Han tog mig under armen och vi brukade promenera bort.
 
Den allra första gången vi träffades var på en fest mitt i sommaren. Jag låg på gräset och han la sig bredvid mig. Hej, sover du? Jag skakade på huvudet. Vi låg där och tittade upp mot himlen och pratade tyst. Om musik, om någon han var förälskad i, om gatan han bodde på och om skolan han gick på. Jag förstod aldrig varför han la sig bredvid mig. Det var fullt med andra människor där, men det var just mig han la sig bredvid. Två veckor senare hade han fått tag på mitt nummer och han skrev "vi borde ses någon dag".

Han ringde mig den kvällen. Och kvällen därpå stod han och väntade på mig. Vi åkte ut i skärgården med båten och han lättade på sitt hjärta och berättade om den där han var så olyckligt kär i. Jag försökte svara så bra som möjligt, ge kloka råd, men det var svårt. Jag var inte den man brukade prata med. Han hade med sig sin mormors goda kanelbullar. När jag skrattade så höll jag för munnen med ena handen. "Gör inte så" sa han, "du har världens vackraste leende". Och sedan var vi bästa vänner.

Vi träffades nästan varje dag. Och en natt hade han varit på fest bortanför min stad och på vägen hem svängde dom förbi mig. Han ringde och bad mig komma ut för en kram. Sedan fortsatte dom hem.

Vi brukade ofta vanka genom Stockholms gator, lyssna på storstadsljuden. Vi brukade sitta på en trottoarkant utanför hans lägenhet och dela på en coca cola. Ibland rökte vi. Vi pratade om att vi ville att livet skulle börja men vi kände nog båda två att det redan hade gjort det. I allra högsta grad. När vi satt där på trottoarkanten.

Vi bråkade ofta. Slog i dörrar, kastade saker, gav varandra ilskna blickar. Vi ignorerade varandra, gick förbi varandra på gatorna men vi längtade också efter varandra. Så mycket att hjärtat brann sönder. Det bara var så. Vi ville för mycket och tyckte för mycket. Men några dagars tystnad kändes som en livstid och tillslut så hamnade vi bredvid varandra igen, rökte en cigarett och blev bästa vänner igen.

Han ringde mig tusentals nätter och grät ut. När jag hade klackskor på mig och vi promenerade hem på sommaren bar han mina skor och jag fick låna hans. Vi sov hos varandra flera gånger i månaden. Allting gick så fort, jag var femton, sexton, sjutton och tillsist arton. Vi lyssnade, tröstade, bråkade, dansade, saknade och älskade.
 
När jag var sjutton och precis gjort slut med min första pojkvän åkte han och hämtade mig. Han gav mig sin hemma nyckel och sa "du bor här precis lika mycket som jag nu". Jag var där när han var på jobbet och när han kom hem så tittade vi på komedier och disneyfilmer och jag kände mig aldrig ensam. Han hämtade upp mig så fort jag var lite vilsen, så fort mitt hjärta var brustet och så fort jag kände att det inte gick längre. Vi tog långpromenader, lyssnade på musik och dansade. Vi sov sked och drack champagne trots att det var en måndagsmorgon.

Men vi träffas inte längre. Det finns en anledning till det. Och det är att livet inte valde honom. Livet valde inte min bästa vän.

Det här med cravings

2015-05-20 @ 20:45:00
Innan jag själv blev gravid så hade jag fått för mig att man bara hade cravings efter smaker, mat eller något ätbart. Men nu har jag fått erfara att det inte alltid är så. I mitt fall så har jag fått cravings efter dofter och känslan utav något. Med känslan av något menar jag t.ex. känslan av att äta något specifikt. Som för någon dag sedan fick jag världens cravings efter nybakade vaniljbullar direkt ifrån ugnen. Det var viktigt att dom var direkt från ugnen, så att köpa bullar var inget alternativ. Det var med andra ord bara att ställa sig och baka, rätt sent på kvällen. Men goda blev dom och nu har vi hela frysen full av dom.
 
När det gäller dofter så har jag haft världens cravings efter kemikaliska dofter som sköljmedel, andra rengörningsmedel, nagellackborttagningsmedel och handsprit. Jag tycker i vanliga fall om dom dofterna men nu känner jag mig näst intill beroende av dom. När jag tvättar har jag t.ex. i alldeles för mycket sköljmedel och när jag sen hänger upp tvätten står jag först och luktar på kläderna. Nu har visserligen det sköljmedlet tagit slut och vi kör bara på parfymfritt (inför bebisen). Det har även hänt att jag har målat på nagellack bara för att kunna ta bort det och känna doften av det. Och handspriten används flitigt.
 
Men några andra speciella cravings har jag inte haft. Det har inte varit något som följt med genom hela graviditeten. I början, innan vi ens visste att jag var gravid, så fick jag för mig att äta apelsin, och då åt jag flera stycken varje dag i en vecka ungefär. Och jag som i vanliga fall inte tycker om apelsin. Sedan var det apelsinjuice. Annars har jag haft perioder med bulläng med vanilj och pistage, twix, en specifik magnum glass och tupla (en chokladkaka). Men för tillfället är det som sagt bara dofter och känslor.
 
 

Besök hos barnmorskan

2015-05-19 @ 09:53:52
Denna vecka inledde jag och Emil med ett besök hos våran barnmorska och ett blodprov. Alla prover såg bra ut och även blodtrycket. Lillpojkens hjärta slog som det skulle och lät helt underbart som vanligt. Det enda var väl att han inte växer i den takt han ska, om man går efter sf-måttet. På två veckor har det endast ökat 1 cm, så kurvan börjar plana ut. Men han växer iallafall och våran barnmorska är inte orolig, så jag bör inte heller vara det.

Annars så är det 30 dagar kvar tills han är beräknad idag. Alltså mindre än en månad. Det känns ganska sinnessjukt faktiskt!
 
 

Lite så jag känner just nu

2015-05-15 @ 16:16:00

Att vara gravid börjar tära något enormt på mitt psyke.
Det är jobbigt att knappt kunna göra någonting utan att ligamenten i magen ska ge sig till känna och att smärtan i ryggen ska komma smygandes. Det är jobbigt att inte kunna somna på kvällarna för att det kryper så mycket i benen och det inte finns någonting som hjälper mot det. Och när man väl har somnat så vaknar bebis i magen och börjar sparka, så att man själv vaknar igen. Det är jobbigt att se sig själv i spegeln när man är van att se en smal person. Nu ser man bara en stor mage och en hel del bristningar på rumpa och bröst. Det är jobbigt att samla på sig vätska i hela kroppen och verkligen se skillnaden. Det är jobbigt att ständigt vara täppt i näsan och inte få ta någon nässpray som hjälper. Det är så mycket som är så jobbigt just nu. Men det som är allra jobbigast är att ingen verkar förstå hur jobbigt det faktiskt är. Denna graviditet får gärna vara över snart så att jag får gå tillbaka till mig själv.

Brev till mitt barn - v.35

2015-05-13 @ 14:20:00
Mitt barn, min bebis, mitt hjärta.

Idag räknar dagarna till 36. Det är alltså strax över månaden kvar tills ditt beräknade datum. Jag tror inte att du kommer då, jag tror att du kommer vilja stanna längre än så. Och det får du göra. Hur mycket jag än längtar efter dig, hur mycket jag än önskar att du var här på utsidan av magen, så får du stanna, om det är det du vill.

Tidigare har jag bara känt mig lite små gravid men nu har verkligheten hunnit ikapp mig och jag känner mig verkligen som en mamma. Som din mamma. Det har varit en stor omställning av hela mitt och ditt pappas liv sedan vi fick veta att vi väntade dig. Tack vare dig har vi kommit varandra mycket närmre och vi har växt som personer båda två. Vi har hunnit flytta till större och skapat ett gemensamt hem. Ett hem som även kommer vara ditt hem.

Det känns fortfarande lite overkligt när jag känner hur du sparkar inuti mig. I början trodde man att det var ens egna kropp som kurrade men nu är det så tydligt att det är du. När hela magen rör på sig och man ser hur du sparkar med fötterna upp mot revbenen. Det gör ont ibland, det kan jag inte neka. Men det är värt det, när det är ens egna barn som gör att man känner så. Att känna dina sparkar är det finaste jag någonsin känt. Jag har aldrig värdesatt något så högt förut.

Det är ofattbart hur stark kärleken till dig är. Det går inte att förklara på ett rimligt sätt. Orden är för små, har för liten betydelse och låter alldeles för fult för att ens få vistas i samma mening som dig. Kärleken till dig är så stark att den inte känns mänsklig.

Jag vet inte om du märkt det redan nu, men du kommer att märka det när du kommer ut, vilket kontrollfreak jag kan vara. Jag har dom senaste veckorna hållt på och skrivit en packlista till både förlossning/bb väskan och skötväskan och igår packade jag klart dom. Igår tog jag även fram din snuttefilt som jag och din pappa sover med, så att den ska lukta hem och oss. Spjälsängen står redo för dig. Barnvagnen står redo. Babyskyddet är klart. Skötbädden och tillbehör som blöjor osv är redo. Dina leksaker också. Napparna och nappflaskorna är kokade. Allting står och väntar på dig. Det är bara du som saknas.

Vi är redo nu, vår son. Du får komma när du vill.

Vecka 35 (34+4)

2015-05-12 @ 10:22:24
 

Ett år av kärlek

2015-05-07 @ 15:58:40
Ibland ligger jag kvar i sängen och lyssnar på när han startar dagen. När han gör sitt kaffe och ställer fram sin kopp. Jag ligger kvar och tänker att det är så här jag vill komma ihåg mitt liv. Insvept av kärlek i täcket som tillhör den jag älskar, lyssnandes på hans vardagsljud som har blivit det vackraste jag vet. För det är min vardag också.

Och idag räknar dagarna till ett år. Ett år av mitt liv, ett år av hans liv och ett år av kärlek.

 

I en kärleksdvala

2015-05-06 @ 10:58:10
Jag har hamnat som i en dvala av kärlek. Det har tagit över mitt huvud och jag kan inte tänka på något annat längre. Jag kan inte andas något annat längre. Jag är så kär att jag vill explodera. Varenda ord jag tänker att jag vill skriva låter för litet, för obetydligt och en aning för fult. Jag vet inte om jag kan beskriva hur han får mig att rysa av hans beröring, hur varje andetag han tar får mitt hjärta att slå dubbelt eller hur mycker jag älskar att bara titta på honom.

Men jag är rädd konstant, för allting egentligen. Jag är rädd att jag inte ska vara bra nog för honom. Rädd att han ska lämna mig. Rädd att han ska förstå att någon annan passar bättre in i ekvationen med honom. Jag är rädd för det som gör mig lyckligast. Och samtidigt måste jag lita på att han vill vara med mig, lika mycket som jag vill vara med honom.

Jag vill aldrig sluta leva med honom i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag får panik av tanken att allt detta kan försvinna ifrån mig en dag. Det är det sista jag vill. Det är verkligen det sista.

Min 21årsdag

2015-05-05 @ 08:22:21
 
Det är inte varje dag man fyller år och det är inte heller varje dag man blir överraskad med frukost på sängen, men idag blev jag det. Emil hade till och med tagit sig tid att koka gröt till mig innan jobbet. Och sedan fick jag efterrätt. Hans mamma har bakat så goda kakor till mig. Jag är så lyckligt lottad!

Ikväll kommer den närmsta familjen hit och firar mig och min syster. Jag ville inte ha något stort firande, men en tårta och lite kakor går nog alltid ned.

Hur ett barn blir till

2015-05-04 @ 22:56:47
 

Hur mycket en graviditet väger

2015-05-03 @ 15:08:40
Efter att ha gjort något jag inte alls borde ha gjort, nämligen vägt mig, så var jag tvungen att googla på hur mycket en graviditet egentligen väger. Det känns lite bättre nu, men samtidigt är det drygt 6 veckor kvar. Och det är många kilon som kan läggas på under dessa 6 veckor..
  • Bebis: ca 3,5 kg
  • Moderkakan: 1-1,5 kg
  • Bröstvävnad: 1-1,5 kg
  • Ökad blodmängd: 1,8 kg
  • Fettdepåer: 2,2-4,1 kg
  • Livmordertillväxt: 1-1,5 kg

Gravidpyssel

2015-05-02 @ 18:20:26

Det blev en skallra till bebis.

Vecka 34

2015-05-02 @ 13:21:31
Det känns som att jag tjatar om hur fort tiden går, men den gör verkligen det. Igår gick vi redan in i graviditetsvecka 34 och idag är det endast 47 dagar kvar tills vår bebis är beräknad. I våran app står det att dom flesta bebisarna börjar fixera sig runt denna vecka. När vi var hos vår barnmorska för drygt två veckor sedan så hade han börjat redan då. Han hade lagt sig med huvudet nedåt men var inte helt fixerad ännu.

När det gäller mitt mående så är det som det har varit under dom senaste veckorna. Det är olika från dag till dag, men oftast så är jag trött och helt slut i kroppen. Jag har dessutom börjat bli otroligt känslig och kan börja gråta för minsta lilla. Utöver det så har jag fått väldigt svårt att somna om kvällarna. Jag har som krypningar i benen som gör att jag inte kan finna någon ro. Det har hänt att jag har gråtit för att jag var så trött och verkligen behövde sova men inte kunde. Krypningarna i benen ska tydligen vara ganska vanligt i slutet av graviditeten.