Släpp mig inte

2014-09-23 @ 14:24:00
En gång satt jag uppkrupen i mitt fönster. Aprilsolen var på väg ned och det var ganska sent. Tusen tankar, tusen tårar, tusen bekymmer sedan nu. Men just då, trodde jag att jag inte kunde känna mer än vad jag gjorde. För det kändes så himla mycket och jag var inte van vid det. Sedan såg jag dig. Du kom springandes utan jacka, fast det var alldeles för kallt. Du ringde mig och bad mig komma ut. "Hur mår du egentligen?" Om du syftade på min svullna ögon eller smset jag skickat tidigare, vet jag inte. När jag inte svarade så berättade du att du sprungit hela vägen för att du var orolig, och sedan drog du mig intill dig. Där stod vi, tusen tankar, tusen tårar, tusen bekymmer ifrån nu. Allt jag ville säga precis då förblev osagt, men med dina armar runt mig och med mitt ansikte nedborrat i din axel så kunde jag inte få fram allt det där svåra. "Släpp mig inte" viskade du.
Och det gjorde jag inte.